”Lascivie” av Agostino Carracci (1585–1600): En skildring av erotik och klassicism
De erotiska gravyrerna ”Lascivie” av Agostino Carracci representerar en sällsynt bevarad samling av konstverk från 1500-talet, en tid då trycktekniken genomgick en enorm expansion. Detta möjliggjorde för en bredare skara samlare än någonsin tidigare att utforska sina specialistintressen. Många utgåvor av liknande natur skulle ha förtryckts under moraliserande utrensningar, inklusive den ökända ”I Modi” (Positionerna) av Marcantonio Raimondi. Carraccis ”Lascivie” är mindre explicita än Raimondis verk och inkluderar ett bredare urval av bibliska och mytologiska motiv.
Teman och motiv
En av gravyrerna framställer de Tre Nåderna i framåtvända, bakåtvända och trekvartsposer; resten följer ett tema som är populärt i samlingen: satyrer och nymfer. I en scen ser vi en getliknande varelse som älskar med en nymf sittande på en klippa, medan en annan gravyr visar en manlig figur som betraktar en nymf sovande under draperier liknande de som Nicolas Poussin senare skulle använda i sitt verk Jupiter och Antiope. I det märkliga ”Satyr Mason” håller den namngivna figuren i ett förkläde en lodlinje över kvinnans skrev. Hon delar sin säng med ett barn; kompositionen inkluderar också en katt på golvet och en fågelbur i bakgrunden.
Carracci och barockens stil
Carracci var en av tre bröder, inklusive den mer berömda målaren Annibale, som bidrog mycket till att pionjärera den sjuttonhundratalets barockstil med dess drivkraft och detaljrikedom. Agostino erkändes som en av Italiens finaste gravörer, tack vare de fina tryck han gjorde av målningar av samtida mästare, inklusive Paolo Veronese, Antonio Allegri da Correggio och Tintoretto. Denna specifika serie är dock av hans egen design och visar honom som en talangfull konstnär i egen rätt, kapabel att återskapa klassiska teman och berätta historier på ett klart och koncist sätt.
”Lascivie”: En fragmenterad samling
Även om ”Lascivie” är mer kompletta än ”I Modi”, kommer de till oss på ett fragmenterat sätt, vilket innebär att det är oklart om de skapades som en serie eller sammanställdes först senare. Författare från sjuttonhundratalet har beskrivit en bok med sådana tryck, även om antalet plattor som nämns har varierat från tonåren till tjugo. De två utomhusscenerna med satyrer är mest nära relaterade, kopplade både genom ämnen och genom landskapet, men bilden av det parande paret verkar ha gjorts tidigare, om man kan döma av Carraccis linjers enhetliga tjocklek. Eftersom konstnären utvecklades, utvecklade han mjukare, mer rundade former. Detta antyder att konstnären arbetade med det som blev ”Lascivie” under en period, och att projektet utvecklades från enstaka tryck till en öppen grupp med ett gemensamt format.
Sammanfattning
”Lascivie” av Agostino Carracci står som ett fascinerande dokument över erotisk konst från 1500-talet, som inte bara visar Carraccis mästerliga graveringsförmåga utan också speglar en tid då konst och erotik ofta granskades och censurerades. Genom sina detaljrika och suggestiva skildringar erbjuder Carracci en inblick i en värld där klassiska och mytologiska teman möter den mänskliga sexualitetens komplexitet.