”The Great Masturbator” av Salvador Dalí (1929): Ett porträtt av erotisk ångest
”The Great Masturbator” är ett av Salvador Dalís mest ikoniska och psykologiskt laddade verk, målat 1929. Det spanska surrealistgeniet beskrev denna målning som sitt självporträtt och en ”uttrycksform för min heterosexuella ångest”. Dalí var öppen med sina känslor kring genitalt samlag och hans preferens för autoerotism i intervjuer och sina tre självbiografier. Målningen är en djupdykning i Dalís komplexa psyke, med referenser till hans rädsla, sexuella ångest och unika syn på erotik.
Bakgrund och personlig ångest
Dalís ångest kring sexuell aktivitet och hans egen kroppsliga självbild hade djupa rötter. En ”panisk rädsla för könssjukdomar” började i tidig ålder efter att han sett medicinska fotografier av deras förödelse i en lärobok. Dessutom kände han oro över storleken på sin penis, som han uppfattade som liten jämfört med sina klasskamrater, och en beskrivning av ett skrämmande stort könsorgan i en pornografisk roman ledde till hans kroniska impotens. Vid tiden för denna målning var Dalí fortfarande oskuld, vid 25 års ålder, när han träffade Gala Éluard, som han gifte sig med fem år senare.
Symbolik och motiv
Den gigantiska centralfiguren i målningen är en av Dalís signaturflaccida självporträtt, omgiven av smältande klockor i ”The Persistence of Memory” (1931). I ”The Great Masturbator” är Dalís huvud vänd nedåt, med nästippen rörande jorden. Till vänster syns en ögonlock och ögonfransar (som föreslår kvinnliga labia), en ögonbryn, en rynkad panna och delat hår. Dalí är sovande, och målningen illustrerar hans dröm.
En kvinna, vars kyskhet indikeras av den vita liljan – en symbol för Jungfru Maria i västerländsk målning – framträder från hans huvud och njuter av sitt luktmöte med konstnärens genitalier, dolda under hans kalsonger. En gräshoppa med en hög av förtärande myror där vi skulle förvänta oss dess pubis om vi antropomorfiserade den, rider på Dalís ansikte. Myrornas bild av att förtära uppträdde samma år i filmen ”Un Chien Andalou”, regisserad av Dalí och den surrealistiska filmskaparen Luis Buñuel.
Surrealism och sexualitet
Dalís utforskning av sexuellt och dröminnehåll är karaktäristisk för surrealiströrelsen, som han anslöt sig till samma år som han skapade denna målning. Surrealisterna översatte Freudianska idéer om drömtolkning, det omedvetna, och de sexuella och aggressiva drifterna till litteratur och konst. Det borgerliga samhället tenderar att undertrycka de biologiska drifterna, en process som surrealister strävade efter att upplösa genom sin chockerande konst.
Sammanfattning
”The Great Masturbator” står som ett djupt personligt och psykologiskt avslöjande verk som visar Salvador Dalís unika förmåga att visualisera och utforska sina innersta rädslor och begär. Genom sin djärva och innovativa användning av symbolik och surrealistiska element utmanar Dalí betraktaren att tänka om kring sexualitet, ångest och det undermedvetna. Verket är en tidlös påminnelse om konstens kraft att utforska och uttrycka de mest komplexa aspekterna av mänsklig erfarenhet.